Förändringar i konceptet för akut DVT-behandling

Djup ventrombos (DVT) i de nedre extremiteterna är en vanlig sjukdom som orsakas av blodpropp i de djupa venerna i de nedre extremiteterna och blockering av lumen, vilket resulterar i en rad kliniska symtom.

DVT är den tredje största kärlsjukdomen efter cerebrovaskulära och kranskärlssjukdomar, och dess förekomst ökar år för år.DVT inkluderar en rad patofysiologiska processer, och vissa patienter kan utveckla lungemboli, djup ventrombossyndrom och så småningom leda till funktionshinder eller dödsfall.

I synnerhet är DVT-patienter som attackerar på sjukhus ofta kombinerade med eller sekundära till andra sjukdomar, såsom ortopedisk ledprotes, multipelt trauma, ryggrads- eller neurokirurgi, obstetrik och gynekologi, onkologi, internmedicinska kroniska sjukdomar, etc., som är fyllda i nästan varje avdelning på det allmänna sjukhuset och har egenskaperna av dold debut, 80% av patienterna har inga kliniska symtom i ett tidigt skede, och plötslig död inträffar ofta om diagnosen och behandlingen inte kommer i tid.

I det senare skedet är de inte bara benägna att återkomma utan har också höga långtidskomplikationer.Bland dem är återfallsfrekvensen av VTE på 5 år 24,3% och återfallsfrekvensen av VTE på 8 år är 29,7%.Incidensen av posttrombotiskt syndrom (PTS) kan nå mer än 65 %.Kronisk pulmonell hypertension (CTEPH) har också en hög incidens. Behandlingskostnaden är hög, vilket medför en stor ekonomisk börda för patienterna.Därför har hur man bättre kan förebygga och behandla DVT varit en utbredd oro för läkare.

Under de senaste åren har nya orala antikoagulantia utvecklats och använts i stor utsträckning, produkterna från inferior vena cava-filter har kontinuerligt förbättrats, den kliniska tillämpningen har blivit mogen och standardiserad, de trombolytiska katetrarna och mekaniska dynamiska trombborttagningsanordningar har använts i stor utsträckning, och behandlingskonceptet för DVT har gradvis förändrats.

Under de senaste 20 åren kan man säga att det har gått igenom fyra stadier: att fästa vikt vid symtombehandling, kontrollera trombspridning, fästa vikt vid avlägsnande av tromb och fästa vikt vid eliminering av etiologi.